Tankar i efterhand när intrycken har fått smälta in

De övriga två konferensdagarna var uppbyggda på samma sätt: akademiska diskussioner i storforum och seminarier i mindre grupper om forskning kring praktiska språkinlärningsfrågor. 

En föreläsare, en äldre lärd man, har forskat i de bilder som ges av målspråkslandet i de olika läroböckernas illustrationer. Enligt honom råder ett déséquilibre genré; bilderna riktar sig mer mot tjejer än killar. Få ”manliga” teman som t ex fotboll och teknik finns representerade i bildmaterialet. Det känns lite som han slår in öppna dörrar: i våra franska kursböcker finns ganska mycket om sport och datorer - och skulle det vara speciellt manligt? Vi har många fotbollsspelande och datorkunniga tjejer på skolan. Jag kan hålla med om att äldre läroböcker innehöll mer klichéartade bilder; för att inte tala om fransmannen med baguette och basker, poserande framför Eifeltornet! 

Ett seminarium handlade om l’autoconfrontation och här skulle eleverna videofilmas och ”konfronteras” med sig själva samt utsättas för kamratkritik i de sketcher man filmat. Greppet är väl inte direkt nytt … 

Ett seminarium jag sett fram emot skulle handla om hur man kommer förbi dikotomin (tudelningen) i formativ och summativ bedömning.  Vi lärare befinner oss nu i skärningspunkten mellan systemen och håller på som bäst att lära oss att tänka formativt. Rent instinktivt erfarenhetsmässigt känns det som det inte är fråga om det ena bedömningssystemet, det summativa, som ska överges helt för det som påbjuds idag, det formativa. Alla dessa matriser som vi översköljs av är ju till sin natur summativa: eleven har nått målen här men inte där; betygen är väl också summativa till sin karaktär. Det som är tilltalande i det nya bedömningssättet är dock att man ska se till hela kunskapsutvecklingen och matriserna kan vara till stor hjälp.

Ja, jag blev väl inte så mycket klokare av detta seminarium som mest visade exempel på olika prov på universitetsnivå. Jag tänker den stilla tanken att den tiden då man satt och plottrade med olika poäng är dessbättre över … 

Jag tyckte om den resonerande tonen och de tankeväckande resonemangen i de olika föreläsningarna. Flerspråkighet ger t ex inblick i andra sätt att tänka men vid översättning från ett språk till ett annat får man inte automatiskt med sig det nya språkets tankesätt: ”Je parle ta langue mais c’est dans mon language que je te comprends.” Intressant var att höra att amerikanska forskare läser franska filosofer och författare medan fransmännen läser de amerikanska – och sedan tolkar utifrån sina egna kulturella glasögon. 

Mycket cirklade kring skillnaden i amerikanskt och franskt tänkande och jag satt och undrade hur alla de övriga länderna kommer in i den dikotomin; det finns ju fler språk och kulturer än engelska och franska ;-) 

Jag var mycket imponerad av Claire Kramsch, en dynamisk stridbar superskärpt dam som dessutom är en underbar föreläsare; helt manusfri och med mycket humor.

Hon formligen sprutade ur sig kloka och spirituella tankar; akademisk stand-up comedy på högsta nivå!  

Frågan som ställs i konferenstiteln: ”Quels défis pour l’enseignment du français en 2013?” har inte fått ett tydligt svar men har väckt nya frågor och som jag ser det är det så det ska fungera.  Utmaningarna är många och konferensen har gett oerhört mycket ”food for thought”. Huvudmålet är ju klart: att uppmuntra eleverna att våga välja franska!