Det blev ett ohållbart resealternativ för min del då tåg snabbt fick väljas bort beroende på monumental krånglighet. Alltså flög jag från Landvetter med byte på Bromma; vilken trist flygplats, faktiskt ganska lik Säve. Ett vingligt propellerplan startade från Bromma och snart bredde skog och åter skog ut sig under oss. Prick 50 minuter senare landade planet lugnt och fint på Sundsvalls flygplats. Det var annat än Ryanairs kraschlandningar som vid ett antal tillfällen "scared the living daylights out of me" - som det så träffande heter på engelska.
Ett soligt välkomnande Härnösand mötte mig, liksom en pratglatt trevlig chaufför och snart var jag i land på hotellet vid hamninloppet.
Gemytlig middag med LMS-kolleger på restaurang Skeppet mittemot hotellet - den frejdigt humoristiske restaurangägaren fick oss att känna oss extra välkomna. Vem sa att norrlänningar är tystlåtna och bara säger "jo" (på inandning)? Fördomar! Naturligtvis finns här, liksom annorstädes, hela registret från jo till talträngdhet; även inom en och samma person.
Efter middagen blev det lite jobbsnack med Ulrika, vice ordföranden i LMS; det finns många aspekter att ta upp ifråga om LMS webbplats.
Idag fredag förmiddag är det lugnet före stormen; sovmorgon, sen frukost, lite datoriserande före lunch och mötet med lokalföreningarnas representanter.
Allteftersom dagen fortskrider mörknar det utomhus. Solen
har gått i moln och blåsten sugit tag ordentligt. Regnmättade snöflingor yr
kring knutarna. Himlen har antagit en jämngrå nyans. Samtidigt pågår ett långt mångpunktat men viktigt
representantskapsmöte där åsikter och tankar bryts mot varandra. Trots de
bistra tiderna finns en känsla av optimism och vilja att stå upp för de moderna
språken ställning i skolan. LMS behövs mer än någonsin och en delvis ny
styrelse verkar vara på hugget både vad gäller nytänkande och stärkande av
föreningens roll.
Efter en klafsig promenad tillbaka till hotellet i nollgradigt slask var det inte mer än just tid att byta ut de för detta nyckfulla aprilväder så olämpliga sandalerna mot kängor av mer vintrig typ. Sedan en rask promenad över bron med en sällsynt obehaglig vind som obarmhärtigt levererade isiga nålstick i ansiktet. Målet var Hamnkrogen där en supé skulle intas. Fin utsikt över vattnet trots vädret och det var skönt att omslutas av värmen inomhus. Det glada sorlet låg som en jämn matta över hela den fyllda lokalen. Här fanns inte bara LMS:are och föreläsare utan även en manskör som stundtals stämde upp i ett par härliga klassiker, bl.a Bort allt vad oro gör och Vintern rasat ut ... den senare kanske lite väl optimistisk i förtid, för utanför stugknuten rasade verkligen vintern.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar